krille tvärvigg

Den 20 januari för 80 år sedan planerades ett av de allra värsta illdåden i mänsklighetens historia, den slutgiltiga lösningen i judefrågan. 15 herrar, välutbildade (tio hade högskoleexamen och åtta bar doktorstitel) och med hög rang i nazistsystemet, strålade samman i Wannsee väster om Berlin. Konferensen hölls i en slottsliknande byggnad i en vacker trakt i bjärt kontrast till den djävulska plan som låg bakom mötet, att mörda 11 miljoner judar. Värd för konferensen var chefen för säkerhetsministeriet Reinhard Heydrich som fått uppdraget av Göring som i sin tur förankrat det hos Hitler. Den skriftliga dokumentationen av detta nidingsdåd är magert, det mesta gick den muntliga vägen, för att inte kunna spåras, men protokollet från konferensen finns bevarad i ett exemplar, återfunnet 1947 i handlingar som tillhört Martin Luther, den biträdande statssekreteraren vid utrikesministeriet, som deltog i mötet. I historikern Peter Longerichs faktatäta bok Hur förintelsen planerades kan vi följa processen i detta massmord. Konferensen i Wannsee hade till syfte att klargöra frågor som var oklara och att formalisera mördandet. Hur man skulle gå tillväga, var det skulle ske och vilka som skulle ha ansvaret. Heydrichs plan var att judarna skulle deporteras österut efter att kriget var vunnet. Där skulle man ta kål på dem genom tvångsarbete, umbäranden och mordaktioner. Men det var bara det att den planen var på väg att bli överspelad, för man hade redan på sommaren 1941 inlett deportationer och massmord. Drivande här var Heinrich Himmler som stod i direkt kontakt med Hitler, som godkände alla hans projekt. Heydrich låtsades emellertid i protokollet som att detta bara var alternativa möjligheter och experiment och höll fast vid sin egen linje. Efter konferensen kom dock de två att samordna sina  insatser. Och sedan Heydrich dödats i ett attentat den 27 maj 1942 så fick Himmler fria händer att intensifiera mördandet. Himmler tog den slutgiltiga lösningen i krigets tjänst. De av deltagarna på konferensen som man kunde höra efter kriget kunde eller ville inte minnas att de deltagit eller så bortförklarade de sin roll. Någon av dem kallade hela företaget för vansinne, men hade ändå inte stigit av när det pågick. I boken finns hela protokollet redovisat och översatt, ett värdefullt dokument för att visa den nazistiska ideologins absurditet och fasansfulla konsekvenser.