Hyllning till biblioteken
I Huset vid Flon från 1998, Kjell Johanssons första bok i tetralogin om de utsatta finns ett avsnitt om bibliotekens och bokens roll för samhället och den enskilde, ja, snarast en hyllning till bok och bibliotek. Författaren beskriver hur familjen då den för första gången besöker biblioteket ses på med misstänksamhet. De är inte väl sedda i trakten. Men då bibliotekarien hör mamma och mormor disputera om vem som är den största författaren Moa eller Harry Martinson, så blandar hon sig i diskussionen och menar att man kan välja båda, ty båda är fantastiska författare. Mormor berättar sedan hur hon varit ansvarig på ett studiecirkelbibliotek en tid. Ja, det är något visst med läsande människor, säger bibliotekarien. Och isen var bruten. På den här tiden, 1950-talet var det något särskilt att gå på ett bibliotek. Jag minns själv biblioteket i gamla skolan i arbetarbaracken, i sågverkssamhället, där jag växte upp. Det var öppet någon kväll i veckan och förestods av Sören Svensson, en brädgårdsarbetare som även var kapellmästare i blåsorkestern, en man som lade ner tid för att sprida lite kultur. Jag minns inte vilken som var den första bok som jag lånade, men det var lite speciellt och högtidligt att välja en bok och sedan gå fram till Sören och få lånekortet stämplat. Så här skriver Kjell Johansson hur det var för den Johanssonska familjen att låna:"Visst var det lycka vi kände, då vi sakta vandrade runt i biblioteket, spred ut oss och förrättade enskild andakt vid C eller Dg, men då och då möttes till gemenskap i gångarna vid Hc eller Hce. Där log vi mot varandra utan att säga något, ty tystnaden rådde härinne, en god tystnad som alla var rädda om." Idag kanske tystnaden inte är det mest påtagliga i biblioteket, men den särskilda atmosfären finns kvar. Människorna går lite försiktigare, är lite mer högtidliga och avspända. Författaren hyllar också boken, ser den som ett magiskt skrin. Man kan resa vida med hjälp av den eller uppleva hemligheter eller vinna kunskap. För Anna i Huset vid Flon var böcker viktigare än lakan.
Kommentarer
Trackback
