Tiden står still
Så här en bit in i januari är det som om tiden står still. Inget händer. Fågellivet är närmast obefintligt. Kylan biter och solen värmer inte, om den ens visar sig. Dagarna lär bli längre, men det märks knappast. Kassan sinar och man får trolla med råvarorna. Promenaderna bli enahanda och rör sig över samma stråk. Häromdagen provade vi skidorna, men backarna har blivit för höga och branta av någon anledning, så man får invänta spår på golfbanan, där det är plant, men där fanns ännu inga spår dragna. Jag försöker få lite uppmuntran av att läsa Ulf Lundells Vardagar 5, men blir inte muntrare, eftersom mycket handlar om den första coronatiden och där är vi ju nu igen med ökad smittspridning och inget slut i sikte på denna eländiga pandemi. Nu faller snön utanför fönstret, men det är ett stilla och vackert snöfall, inget busväder, det får man ändå tacka för. Får väl gå ut och skotta lite om ett par timmar. Alltid något.
Kommentarer
Trackback
