Natt i Lissabon - en emigrantroman
Erich Maria Remarque är mest känd för sin pacifistiska klassiker På västfronten intet nytt från 1929. En bok jag läste och greps av redan i tonåren. Det är en stark vidräkning med kriget och blev följaktligen ett hatobjekt för nazisterna. Nu har jag läst hans roman Natt i Lissabon från 1962 i en pocketutgåva från Lindelöws förlag. Natt i Lissabon är en flykting- och kärleksroman, som delvis bygger på Remarques egna upplevelser av att leva i exil. Han lämnade Tyskland 1933 och emigrerade till USA. Lissabon var en av de sista utposterna för flyktingar under andra världskriget. 1942, det år romanen utspelas, var hamnen fortfarande öppen och fartyg avgick både till USA och Sydamerika. Romanen inleds med att romanens jag befinner sig i hamnen, där ett fartyg lastas med förnödenheter och berättaren liknar fartyget vid en Noaks ark i syndafloden. En målande bild för det syndaflodsliknande tillstånd som rådde i Europa på den tiden, då Nazityskland gått segrande fram på kontinenten. Mannen och hans hustru som väntar på ett hotell är flyktingar och har ett uppehållstillstånd som går ut om några dagar. De vill till Amerika men saknar visum och båtbiljetter. Situationen är desperat. Då dyker en man upp, som berättaren först tar som en spion eller polis. Men mannen visar sig också vara flykting, som varit på flyende fot i flera år, gripits flera gånger och suttit i fängelse. Nu har hans hustru dött och han vill ge berättarjaget både visum och båtbiljetter, men på ett villkor att berättaren ska lyssna till hans historia, han vill inte tillbringa natten ensam. Ett listigt berättartrick av författaren. De cirkulerar natten igenom mellan barer och mannen berättar, att han ärvt ett pass av en man som hette Schwarz, men som avlidit i en hjärtattack. Hans riktiga namn är Josef Baumann och kanske är han jude. Schwarz berättar sin historia, hur han flackat runt i fem år på olika adresser i skräck för att bli gripen. Till slut får han den befängda idén att återvända till sin hustru i Tyskland. Han tar sig till Schweiz, vidare över gränsen till Österrike och han simmar över Rhen. Sedan tar han tåget och på en station i München köper han några tidningar och konstaterar, vilken förbjuden bild av omvärlden som regimen meddelar. Världen utanför Tyskland framställs som depraverad och inte duglig till annat än att erövras av Tyskland. Man får här vibbar till hur Ryssland idag ser på den omgivande världen som fientlig och depraverad. Väl framme i Osnabrück får han efter ett tag kontakt med sin hustru, som undrar varför han kommit och utsatt sig för livsfara. Han har inget bra svar, men tror att det beror på ensamheten som drivit honom. Medan han är hos sin hustru, som heter Helen, dyker Helens bror Georg upp, en fullblodsnazist som en gång skickat Schwarz till ett läger. Schwarz måste gömma sig i Helens garderob. Helen vill nu lämna Tyskland och följa med sin man. Och en tid lever de ett lyckligt liv, bland annat i Paris. Men så kommer kriget och gränserna spärras och de båda, som tyska medborgare, interneras var och en på sitt håll. Schwarz lyckas fly och börjar söka efter sin hustru. Han finner henne i ett kvinnoläger och utger sig för att vara en elektriker som ska undersöka elinstallationerna för att ta sig in i lägret. Av en läkare i lägret får han hjälp att befria Helen, men får samtidigt veta att hon är obotlig sjuk, något som Helen förnekar. De fortsätter sin odyssé genom Frankrike och kommer till Marseilles för att där försöka få kontakt med amerikanska konsulatet. Marseilles var Gestapos jaktmarker och här grep man många flyktingar som harar. För att få tag i ett visum måte man visa att man var i stor fara eller vara konstnär, vetenskapsman eller intellektuell för dessa fick förtur. Man gjorde skillnad på folk. Men Schwarz har åter tur, han får kontakt med en ung amerikan, som turistar i landet och han äger ett grönt kort som öppnar dörrar överallt. Han hjälper nu Schwarz med att försöka skaffa visum och biljetter till Amerika. Helen blir ännu sjukare och börjar nattvandra och ta sömnmedel, hon får också morfin mot sin cancer. I väntan på svar från konsulatet vistas de bland alla andra emigranter och upplever deras förtvivlade situation. Romanen är ju aktuell även i detta avseende, då vi idag också brottas med stora flyktingströmmar. Schwarz åker så fast i en Gestapokontroll utanför konsulatet och blir torterad och misshandlad. Georg dyker upp och ger sig också på Schwarz med hugg och slag. Han vill veta Helens adress, men Schwarz säger att han inte känner till den och får utstå ännu mera övergrepp. Så kommer han på idén att låtsas ta med Georg till Helens adress. De åker i en bil och Schwarz som gömt ett rakblad övermannar Georg och skär halsen av honom. Med Georgs bil och under förevändningen att var en högt uppsatt nazist lyckas de så ta sig hela vägen till Lissabon. Men där dör Helen och Schwarz lämnar över både pass, visum och båtbiljetter till den nye Schwarz eller Schwarz nummer tre eller kanske den vandrande juden. En stark roman, kanske lite väl pratig ibland, men både en kärleksskildring, emigrantroman och spänningsroman.
Kommentarer
Trackback
