En ropande röst i öknen
Vägen som nu går med raketfart in i Nato får mig att tänka på det som hände strax före första världskriget. Även då hade socialdemokratin varit emot ett krig, arbetare skulle inte ställas mot varandra. Men så då krigsutbrottet skedde så slöt socialdemokratin upp bakom krigsivrarna, vilket fick kejsaren Vilhelm II att utropa att han inte kände något annat än tyskar eller något sådant. Nu ropas det på liknande sätt Nato, Nato, Nato, och den som säger något annat ombeds hålla tyst eller i värsta fall vara putinist. Så långt har det gått. Tycks som om nästan alla tappat besinningen. Svenska Freds försökte i Svt:s frågeprogram om Nato föra fram lite andra synpunkter, men det mesta hon sa negligerades eller så såg man nedlåtande på henne. Hon var med ett bibliskt uttryck en ropande röst i öknen.
Kommentarer
Trackback
