Tyrannens tid
Karl XII har alltsedan sin död varit en omstridd person i svensk historia. Även hans död har varit föremål för en animerad diskussion, var det en svensk kula som ändade hans liv eller en fiendekula. Jag minns själv hur vi i läroverket av en ambitiös vikarierande lärare fick utreda hur det kunde ha gått till vid Fredrikstens fästning. Något klart svar kunde vi inte komma fram till och historikerna har också länge tvistat om vem som var baneman. Numera lutar man dock åt att det var en fiendekula som tog hans liv. Men mycken möda har lagts ner för att lösa problemet. Kanske inte så konstigt, eftersom kriget och Karl XII vid den tidpunkten var mycket ifrågasatt och att han mycket väl kunde ha blivit skjuten av någon av sina egna. Karl XII har också hyllats som en hjältekonung av nationalistiskt färgade historiker och av extremister till höger. Men för Magnus Västerbro, som skrivit Tyrannens tid, är han en tyrann, som hade föga omsorg om sina soldater eller för folket hemmavid och hans krigargärning utarmade landet och åsamkade stort lidande. Fast då kriget startade och han besegrade danskarna och ryssarna vid Narva, så möttes han av entusiasm. Men ju längre kriget pågick och särskilt efter nederlaget vid Poltava, så blev rösterna för en fred allt högljuddare. Kungen lyssnade dock inte på någon, han var ju en kung av Guds nåde. Istället krävde han bara mer och mer, av soldater och av pengar. Under hans bortovaro eller husarrest i Turkiet så försökte rådet försiktigt manövrera för att åstadkomma fred. Man kallade in ständerna både 1710 och 1714 för att diskutera framtiden och en del argumenterade för att avskaffa enväldet. Men i slutändan vågade man inte ta steget fullt ut. Och då Karl XII långt om länge återkom till Sverige, så återgick allt till det gamla och kungen planerade för nya krig. Magnus Västerbro har strävat efter att ge en bild av det vardagliga livet i Sverige, även om det varit svårt på grund av bristen på källor. Dåtidens människor möter oss mest i kortfattade domstolsprotokoll. Dock har han kunnat följa en del människoöden, vilka tecknat ner sina hågkomster. En av dem var Olof Broman från mina egna trakter, en mångsidig man, som verkade som lärare, kyrkoherde, läkare och mycket annat och som skrev mastodontverket Glysisvallur. Västerbros bok har också bäring på vår egen tid på olika sätt, även om det inte varit den huvudsakliga avsikten. Här verkade en auktoritär ledare, vilket vi också möter i vår egen tid. Och kampen mellan demokratiska krafter och diktatoriska sådana verkar tidlös. Pesten, som Västerbro skrivit om i en egen bok, Pestens tid, anspelar ju också på vår egen covid-pandemi. Så här finns beröringspunkter på flera plan. Tyrannens tid är både en fascinerade och spännande läsning. Den ger många aha-upplevelser.
Kommentarer
Trackback
