Magikern
Colm Toibins roman Magikern är en melankolisk och bitvis sorgesam berättelse om den uppburne författaren Thomas Manns liv. Det är en roman som berör och som följer Thomas Mann från begynnelsen i den provinsfärgade staden Lübeck till den 80-årige författarens återbesök i samma av kriget hårt åtgångna stad 1955, där han nu blivit hedersmedborgare. Han som fått uppleva nesan, då den auktoritäre fadern sålt familjeföretaget, då han inte trodde att varken Thomas eller den äldre brodern Heinrich kunde ta hand om firman. Och som misslyckats i skolan och som fått höra att varken modern eller Heinrich trodde på honom som författare, utan såg till att han fick börja på ett brandförsäkringsbolag som kontorist sedan änkan flyttat till München. Men revanschen kom med den digra familjeromanen Buddenbrooks, som gav honom ett namn på parnassen och så småningom nobelpriset i litteratur. Thomas Mann hyste åtrå till män ändå gifte han sig med Katia Pringsheim och fick sex barn. Han gjorde det för att få lite ordning och stabilitet i tillvaron och hon godtog hans snedsprång så länge han inte äventyrade familjelyckan. Toibin visar hur flera av hans romanidéer uppkommer, bland annat för romanen Bergtagen. Katia blir intagen på ett sanatorium i Davos för en fläck på lungan och Thomas Mann reser för att hälsa på henne, men blir även han intagen som patient. Med erfarenheterna från detta skriver han så romanen. Thomas Mann såg sig som opolitisk till skillnad från sin bror Heinrich som engagerade sig på vänsterkanten och var emot kriget. Han hälsade likt många tyskar utbrottet av första världskriget med entusiasm och ansåg att Tyskland med sitt kulturella arv, Goethe och Schiller bland annat, var moraliskt överlägset sina fiender. Men nederlaget i kriget och den socialistiska revolutionen i Bayern, då familjen Mann var i stor fara, och så småningom nazisternas framträdande gjorde att han omprövade sitt ställningstagande. Dock trodde han aldrig att nazisterna och Hitler skulle kunna gripa makten. Men då han höll ett tal betitlat "En vädjan till förnuftet" i Beethovensal i Berlin och han blev hånad och utbuad, så förstod han vad som var på gång. Hans litterära rykte betydde ingenting. Familjen måste lämna allt och efter en tid i Schweiz, så utvandrar man till Amerika. Då andra världskriget bryter ut befinner sig han, Katia och dottern Erika i Sverige och de måste ge sig av i panik för att inte bli instängda i Sverige. Under kriget blir han en viktig röst mot nazisterna, då han reser runt och håller föreläsningar runt om i Amerika och på sätt och vis påverkar opinionen för ett amerikanskt deltagande i kriget. Han uppmuntrar också sina landsmän genom att tala i BBC:s sändningar till Tyskland. Men han och den frispråkiga dottern Erika är samtidigt föremål för FBI:s intressen. De förhör sig om hans åsikter visavi Brecht, men Thomas Mann säger att han inte har med honom att göra. Medborgarskapet är ändå satt under lupp. Efter kriget känner han sig inte längre hemma i USA och beslutar sig för att återvända till Europa och Schweiz. Att ta steget till Tyskland, varifrån han blivit utkastad, känns alltför orimligt. Han får dock inbjudan att besöka både Frankfurt och München, bland annat för att ta emot Goethe-priset. Han hoppades att han skulle få möta en ung generation som kämpade för demokratin, istället möter han samma gamla män, som förlustar sig hjärtligt med mycket mat och som bara pratar pengar. Han får också en inbjudan att besöka den östra zonen. Då hör utrikesdepartementet i USA av sig och varnar honom för att besöka zonen, vilket bara skulle ge dem propagandavinster. Thomas Mann svarar att det tyska språket känner inga zoner och trotsar deras propåer. Jag har här bara kunnat teckna de grova dragen i denna roman och inte gått in på de hårda slag som drabbade familjen. Det handlar då inte bara om flykten, utan också om flera självmord och tragedier. Trots det är det en hoppfull och ljus roman, som det är en glädje att läsa.
Kommentarer
Trackback
