Girig-Sverige

En gång var Sverige ett av de mest jämlika länderna i världen och folkhemmet, som det kallades, även om Bollnäsförfattaren Karl Rune Nordkvist kallade det fuskbyggt, var beundrat av många utomlands. Ja, så pass att delegationer kom hit för att se på underverket. Idag är det nog inte så många som kommer för att beundra, snarar för att förundra sig. Vad har hänt med det jämlika landet? Som Andreas Cervenka visar i sin bok Girig-Sverige, så är det nu ett av de mest ojämlika och den utvecklingen tycks bara fortsätta och accelerera. Nu kan vi skryta med 542 miljardärer om vi är lagda åt det hållet. Landet har blivit ett skatteparadis för de supperrika. Girig-Sverige är en rolig bok att läsa för Andreas Cervenka har näsa för drastiska formuleringar. Men samtidigt är det ju beklämmande läsning. Hur har det kunnat gå så här illa? 330 miljardärer på 24 månader när vi haft en socialdemokratiskt ledd regering, som säger sig vara för jämlikhet. Visserligen har partiet haft en svår riksdag att tampas med. Men i ärlighetens namn så har man väl inte ansträngt sig över hövan för att ändra på förhållandena. Man har inte velat driva frågor som förmögenhetsskatt, arv- och gåvoskatt och fastighetsskatt och kapitalvinsterna har man lämnat orörda, som de nya ISK-kontona och även värnskatten fick passera utan något stort väsen. Om inkomstskatterna fortfarande är relativt höga, man måste ju plocka pengar någonstans ifrån, så har kapitalskatterna i stort sett lämnats ifred. Det är verkligen inte de rika som behöver klaga över vad de får för pengarna, utan de med små marginaler som knappt får pengarna att räcka till. Anders Cervenkas bok ger syn för sägen, här finns allt serverat i form av siffror och grafer på ett pedagogiskt vis. Och bakom siffrorna anar vi samhällsutvecklingen vi sett de sista tjugo eller trettio åren med ett samhälle som alltmer polariserats och där den gamla nationalismen åter stuckit fram sitt fula tryne. Idag går vi till val, om det vill sig illa så har vi redan i morgon en blåbrun regering, där SD sitter i baksätet och styr. Huvaligen, säger jag bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0