Keltens dröm
Keltens dröm av Maria Vargas Llosa är en fängslande och tragisk historia om Roger Casement, en irländare som avslöjade gummiindustrins brott mot de infödda i Kongo och Amazonas. Casement kom som tjugoåring till Afrika med de bästa föresatser, han skulle delta i det civilisatoriska företaget att civilisera vildarna genom kristendom, kultur och handel. Han engagerade sig i den legendariske äventyraren Henry Morton Stanleys expeditioner för att på den belgiske kungen Leopold II:s uppdrag öppna territoriet för handel, avskaffa slaveriet och civilisera och omvända hedningarna. För att få bukt med den arabiska slavhandeln sände Leopold dit 20 000 reguljära soldater och upprättade en inhemsk ordningsstyrka. Den senare blev snart ett plågoris i byarna. I spetsen för styrkan fanns lycksökare, fängelsekunder och folk av värsta slag. Varje by ålades att leverera en veckokovot av livsmedel och en bestämd mängd rågummi. Om man inte uppfyllde kvoten kunde man bli piskad eller bli av med en hand eller ännu värre. Casement börjar snart tvivla på det civilisatoriska uppdraget. Rapporter om övergreppen och brutaliteten började komma från missionsstationer och från journalister och oroa den brittiska regeringen. Den gav Roger Casement, som utnämts till konsul, att undersöka saken. I flera år reste han runt i mellersta och övre Kongo och kunde bara bekräfta att uppgifterna om övergreppen stämde och var än värre än de som rapporterats. Efter Kongoäventyret som försämrade hans hälsa med flera malariaattcker och svår artrit i rygg och höft gjorde han ett mellanspel som konsul i Brasilien som han vantrivdes med. Så fick han på nytt kallelse från Foreign Office, man ville nu att han tillsammans med en kommission skulle undersöka oroande rapporter från Putumayo i Amazonas, där ett gummibolag, Peruvian Amazon Company, med säte på börsen i London och med framstående brittiska medlemmar i styrelsen, uppgavs härja med omfattande övergrepp mot de infödda. Även här var det journalister som svarat för rapporteringen, som förnekats av bolaget. Redan kort efter ankomsten till Iquitos i Peru, kunde Casement och kommissionen konstatera att nästan hela stan var beroende av gummibolaget. De undersökningar som sedan vidtogs bekräftade de förfärande förhållandena. Precis som i Kongo förekom piskning, stympning, tortyr och mord. Dessutom handel med barn och sexuella övergrepp. Upplevelserna i Kongo och Amazonas fick Casement att bli medveten om Irlands situation. Att irländarna var lika förtryckta som de infödda i Kongo och Amazonas. Han, som arbetat för den brittiska regeringen och till och med blivit adlad, insåg att Irland måste befrias. Chansen kom då första världskriget bröt ut och England var försvagat. Genom samarbete med Tyskland skulle Irland kunna bli självständigt. En irländsk brigad upprättades med medlemmar i ett tyskt fångläger. Men intresset var måttligt, blott ett femtiotal kunde rekryteras och majoriteten förhöll sig avvaktande och var till och med fientliga. Att ansluta sig till brigaden var ju att gå med fienden. Även den tyska regeringens intresse för Irlands sak var ljumt. Dock lyckades Casement utverka gevär, kulsprutor och ammunition, som skulle sändas hemligt till Irland. Men så kollapsade Casement efter alla umbäranden och sjukdomar som han gått igenom och måste rehabiliteras på en lugn ort. I mars 2016 får han så plötsligt genom sin lojale kapten Monteith veta att ett uppror planeras att genomföras under påsken i Dublin 1916. Casement inser att det är ett självmordsuppdrag och försöker förhindra det. Han reser med en tysk u-båt till Irland, men blir gripen strax efter ankomsten, åtalas för högförräderi och avrättas i augusti 1916. Till åtalet för landsförräderi fogas också att han varit homosexuell, alltså ytterligare ett brott.
Han begravdes utan gravsten, kors eller initialer bredvid en beryktad mördare. Framställningar från advokat och släkt om att hans kvarlevor skulle överlämnas till familjen för att få till stånd en kristlig begravning på Irland avslogs i ett halvt århundrade. Först 1965 tillät Harold Wilsons regering att Casements kvarlevor fick repatrieras. Och nu kunde man börja erkänna att Casement var en av sin tids stora antikolonialister och försvarare av mänskliga rättigheter och en hängiven kämpe för Irlands självständighet.
Mario Vargas Llosas bok pendlar mellan Casements vistelse i fängelsecellen och de uppdrag han hade i Kongo och Amazonas. I fängelset går han igenom sitt liv och sina minnen, rannsakar sig själv och tillstår en del misstag som han ångrar. Han är en mosägelsefull person, en person med brister och motsatser, men samtidigt en människa som drivits av ett stort rättvisepatos.
Eller med William Butler Yeats ord:
I say that Roger Casement
Did what he had to do.
He died upon the gallows,
But that is nothing new.
Kommentarer
Trackback
