Om tiden och vattnet
Om tiden och vattnet av Arni Snaer Magnason är en berättelse om vår tids ödesfråga, klimatförändringarna. Den är självbiografisk, filosofisk och poetisk och den hämtar kraft ur mytologin. Arni Snaer Magnason brukar ta med sina gäster på en särskild gata som han kallar Boulevard of broken dreams i Reykjavik. På gatan ligger två hus, ett vitt trähus, där Michail Gorbatjov och Ronald Reagan möttes och som representerar kommunismens och järnridåns fall, ett hus av glas och marmor, som inrymde Kauppings huvudkontor, som gick omkull 2008. Halvvägs in i livet har Arni Snaer Magnason fått uppleva hur två tankesystem störtat samman. Men in i det sista höll dess förespråkare god min. Bara tre dagar för bankkraschen försäkrade dess direktör att allt var lugnt. Vilket system står näst på tur? Klimatforskningen har framhållit att vi står på randen till en katastrof, utfärdat en sista varning. Vilka ord, vilken ideologi kan fånga detta? Att förstå nya ord och begrepp kan ta decennier eller till och med århundraden. Arni Snaer Magnason ger ett exempel från Island 1809. Den så kallade rötmånadskungen Jörundur sände ut en kungörelse till landets befolkning om att "Island är fritt och befriat från Danmarks konselj". Han ville att folket skulle välja ett parlament och grunda en demokrati. Men folk hånade honom och kallade honom rötmånadskungen, eftersom han innehade makten endast en månad. Människor förstod inte vad han menade, de hade inget att referera till. Är det månne så idag också, att vi har svårt att relatera till ord som global uppvärmning, havsförsurning, smältande glaciärer och så vidare. Det är abstrakta ord och förändringarna går ju så sakta, så vi har svårt att ta på dem. För att få perspektiv på sin egen samtid berättar Arni Snaer Magnason hur han sommarjobbar på Arni-Magnusson institutet och får hand om gamla handskrifter, originalmanuskripten till islänningasagorna, konungsboken med eddadikterna med mera. I ett annat rum förvaras magnetband med inspelningar som folklivsforskare gjort på Island mellan 1903 till 1973. Urgamla kvinnor, fiskare och bönder kvad, sjöng och berättade historier. Från detta börjar han intervjua sina egna far- och morföräldrar födda några år efter första världskriget. En generation som varit med om många av de största förändringar som skett under 1900-talet. Klimatforskarna liknar den grekiska gudinnan Kassandra, vars varningar inte togs på allvar. En nutida Kassandra, en mycket mild sådan, är Dalai Lama. Arnii Snaer Magnason får möjlighet att intervjua honom både då han besöker Island och sedan i Dharmsala i Indien, där han lever i exil. De samtalar om den överensstämmelse som finns mellan Snorres Edda, där världen börjar med kon Audhumla, som skapades av rimfrost. Audhumla har en syster i Indien Kamadhenu. En ko skapad av rimfrost är en metafor för en jökel. Dess vatten är mjölkvitt. Och de fyra spenarna motsvaras av de fyra stora floder vid Himalaya, som är pulsådror för Pakistan, Nepal, Indien och Bangladesh. En miljard jordinnevånare bor här och förlitar sig på dessa floder. Och jöklarna balanserar årstidsväxlingarna, lagrar vinterstormar och monsunregn och ger sitt vatten under torrperioder. Men nu har dessa jöklar börjat smälta under inverkan av klimatförändringarna och på sikt riskerar man en katastrof med först översvämningar och sedan torka. Saken blir inte bättre av att tre kärnvapenmakter huserar i området och att konflikter om vattnet kan blir farliga.
Slutligen ger Arni Snaer Magnason konkreta och skrämmande fakta om läget i världen. Oljan, som fortfarande är det ekonomiska systemets grundbult är ju boven i dramat. Vi kan ta ett exempel med flyget. Varje passagerare i ett flygplan som går till Europa förbränner ett oljefat om 160 liter. 160 liter blir 350 kilo koldioxid i atmosfären. För 150 passagerare blir det då 50 ton koldioxid. Samma dag som FN:s klimatrapport släpptes i oktober 2018 och offentliggjorde en varning till människosläktet om de katastrofala följderna av en tvågradig höjning av jordens temperatur så översteg världens oljeproduktion för första gången 100 miljoner fat om dagen. När James Watt påbörjade sin verksamhet och förbättrade ångmaskinen så var andelen koldioxid i atmosfären 280 ppm, nu är den 415 ppm, vilket är det högsta värdet som konstaterats på 3 miljoner år. Det är hisnande siffror och man förstår vilka gigantiska utmaningar vi står inför. Om tiden och vattnet är precis som en gång Rachel Carsons Tyst vår en varningsklocka och en uppmaning till oss alla och särskilt världens ledare att ta itu med klimatförändringarna på allvar.
Kommentarer
Trackback
