Tragedi i vårens tid

Jag satt i läsfåtöljen, då min hustru ropade på mig. Hon hade hittat en död fågel vid växthuset, en rödhake trodde hon. Det visade sig vara en bergfink med det vackra orangeröda bröstet och den vita gumpen, som troligen flugit rakt in i växthusets glas och brutit nacken. Så hemskt, en så långväga flygtur, som slutade så tragiskt. Vi begravde den bredvid hönan Majas gravplats och det kändes som man skulle vilja sjunga för den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0