När bergen sjunger
När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai är en vietnamesisk släkthistoria målad mot bakgrund av dess uppslitande 1900-talshistoria med japansk och fransk ockupation och med Vietnamkrigets ohyggligheter. Det är en fiktiv berättelse, men där de historiska omständigheterna är verkliga. Den rör sig på två plan, en mormor, Dieu Lan, berättar om sitt liv och sina hemligheter för sitt barnbarn, Huong, som hon får ta hand om för att Huongs far är i kriget och modern gett sig av för att söka efter honom. Och det andra spåret handlar om bombningarna av Hanoi i början av 1970-talet och tiden därefter. Mormodern blir spådd att hon ska få ett svårt liv, att hon ska tvingas till tiggeri och utstå mycken ondska. Och det går snart i uppfyllelse, då hon tvingas bort från sin hemby under jordreformen, anklagad för att vara en rik markägare som suger ut sina bönder. Man får en förnimmelse av det som hände i Sovjet med kampanjerna mot kulakerna. Äldsta brodern Cong dödas av mobben och äldste sonen Minh tvingas fly, liksom hela familjen, mormor med de fem barnen. På vägen tvingas hon lämna barnen i andra människors vård för att överleva. Bara med yngste sonen Sang tar hon sig till Hanoi, för att börja ett nytt liv. Men det första som händer är att hon blir bestulen på allt hon äger. Men hon ger inte upp, utan kämpar vidare, går självförsvarskurs och övermannar en tjuv och får en riklig belöning, som gör att hon kan hämta hem sina barn. Mormodern är bokens hjältinna, en tigrinna, som slåss för sina barn och som vill hålla samman släkten. Men kriget medför splittring. En av sönerns stupar, en annan, Minh, kommer att slåss på den sydvietnamesiska sidan och en tredje gör partikarriär och vill helst inte låtsas om släkten. Kriget ger också obotliga skador. Huongs morbror Dat mister sina bägge ben och modern återvänder från kriget svårt traumatiserad. Motsättningarna mellan den norra halvan och den södra består och skapar hat och osämja. Jag uppfattar boken som en antikrigsroman, en roman som fördömer kriget och de spår det sätter i ett land och dess människor.
Kommentarer
Trackback
