Antropocen
Fysikern Robert Millikan trodde 1930 att jorden var för stor för att den skulle gå att skada. I boken Antropocen visar Sverker Sörlin att Millikans utsaga var fel. Jorden eller planeten är idag i ett nödläge och orsaken till detta är människan eller om man ska vara nogräknad de rikaste människorna och de rikaste länderna, som bidragit mest till den situation vi nu befinner oss i. Antropocenbegreppet myntades på en konferens i Cuernavaca i Mexiko år 2000 av nobelpristagaren i kemi Paul Crutzen. Det har sedan dess debatterats flitigt i forskarvärlden. Sverker Sörlin utreder dess bakgrund och visar hur forskarvärlden sett på begreppet. Framför allt har man varit oense om dateringen och om antropocen ska ses som en geologisk period. Många har nu velat se 1945, mera exakt 16 juli, som en startpunkt, då den första atombomben sprängdes i Alamogordo-öknen. Det var tre dagar efter att jag föddes, så jag har levt i skuggan av bomben i hela mitt liv. Nåväl. Från den här tiden kan vi räkna den stora accelerationens påverkan på jordklotet. Det handlar då om radioaktivt nedfall, förflyttning av jord, sten och grus i en hittills oanad omfattning, koldioxidens ökning i atmosfären, plaster i mängd, människans utbredning och invasion överallt på klotet, rester av krig och vapen och påverkan i teknosfären. En intressant aspekt i boken är att Sverker Sörlin ser ett samband mellan den här tiden och 2000-talets populistiska och nationalistiska revolter. Deras uppror kan tolkas som en nostalgisk reaktion på detta nya tillstånd. De vill ha tillbaka en klassisk modernitet, där naturen återgår till att vara råvaruproducent. Och deras agenda är nära knuten till olja, gas och kol, men också mineraler, skog och jordbruk. Antropocen är sålunda ett begrepp med Janusansikte. Dels visar den oss globaliseringens konsekvenser med att miljoner människor lämnats i sticket och att dessa söker sig bakåt i tiden, till ett tillstånd som upplevts tryggare och säkrare. Den andra sidan visar att människorna vad gäller klimatet hamnat i ett farligt tillstånd, att det är framåtriktat och att vi måste finna möjligheter och lösningar för att rädda planeten. Vilket av dessa vägval som kommer att segra får framtiden avgöra. En sak är säker för att övervinna det nuvarande läget krävs enorma insatser både politiskt och existentiellt.
Kommentarer
Trackback
