Om bildning
Människan kan till skillnad mot djuren reflektera över sig själv, bilda sig, något som Carl Göran Ekerwald tagit fasta på i sin bok Om bildning. Ekerwalds tanke var att via dagböcker kunna komma människan närmare, självbiografier är ofta tillrättalagda. Han började med Thomas Mann och André Gides dagböcker, men fann att de var skrivna för allmänhetens ögon, alltså även dagböcker kan vara bedrägliga. Därför valde han dagböcker som inte var avsedda att ges ut, där författaren önskade att de skulle brännas eller med en önskan att ingen levande person skulle få tillgång till det nedtecknade. De tio dagboksförfattare han fastnade för var Celine, Goethe, Sara Lidman, Evely Waugh, Jean Sibelius, Leo Tolstoj, Madame Guyon, Sigrid Kahle, Vilhelm Ekelund och Olav Hauge. Sigrid Kahle och Evelyn Waugh hade visserligen inte sagt att deras dagböcker inte fick publiceras, i Sigrid Kahles fall tvärtom, men Carl Göran Ekerwald går i god för att de är autentiska. Nio av de tio dagböckerna har en relation till Gud som centralt tema. Endast Celines är irreligiös, men han tillskriver ändå försynen ett stort inflytande i sitt liv. Olav Hauge säger sig inte kunna leva utan religion och detsamma gäller Sara Lidman. Ekerwald undrar om författarna kan ha påverkat varandra. Ja, åtta av dem har ju känt till Goethe. Och i Hauges fall har Vilhelm Ekelund varit en lärofader och även Sara Lidman har varit förtrogen med Ekelund. Gemensamt för dem alla är att de läst Bibeln, även Celine. Hur ser då deras bildningsväg ut? Jo, de talar alla om själen och att de för samtal med denna. Och hos samtliga utgör deras världsligt och sinnligt inriktade jag ett odjur som måste tuktas för att själen ska komma till ro, hos Sibelius heter det självstudium och självtukt. Goethe talar 26 år gammal "om det kära och osynliga ting som leder och undervisar mig" och intutionen är min enda styrka skriver Sara Lidman. Årets nobelpristagare i litteratur Jon Fosse talar också om något som leder honom, något som han inte vill definiera. Tydligt är att det är känslan, intuitionen, som är viktig i skapandeprocessen för alla tio dagboksförfattarna. Men man vill också göra sig nyttig, användbar för sin omgivning och flera av dem drivs att ett stort mod. Inte minst Madam Guyot, som i en bok skrivit att nyckeln har du i ditt eget hjärta, vilket oroade katolska kyrkan för det var ju prästerskapet som hade nyckeln enligt dem. Madam Guyots tanke var upprorisk. Man ville få henne att ge upp det hon skrivit, stryka det, men hon vägrade och fick tillbringa åtta år i fängelse.
Om bildning handlar om det personliga tillägnandet av bildning, men begreppet folkbildning finns ju också. Det syftar mera på kollektivets bildning, på flertalets andliga frihetskamp, men detta lyfter inte Carl Göran Ekerwald, utan det får vi läsa om i andra böcker, till exempel kan Sverker Sörlins Till bildningens försvar vara en bra guide.
Kommentarer
Trackback
