Den tredje mannen
När jag var omkring tio år gammal satt jag med lokaltidningen och läste om en bilolycka samtidigt som radion spelade Anton Karas melodislinga från Tredje mannen. Det visste jag förstås inte då, men alltsedan dess förknippar jag den melodin med olycka. Och så galet är det ju inte för Harry Lime i Graham Greenes Den tredje mannen är en hårdhudad cyniker beredd att gå över lik, om det så är barn. Den tredje mannen är väl mest ihågkommen som film med Orson Welles som Harry Lime. Men filmen är baserad på Graham Greenes berättelse. Han fick uppdraget att skriva ett synopsis till filmen, men föredrog att skriva en berättelse, precis som Ingmar Bergman gjort som underlag för en del av sina filmer. Den tredje mannen utspelar sig i ett bombat Wien några år efter andra världskriget. Staden är uppdelad i fyra zoner av segrarmakterna. Samarbetet dem emellan som fungerat hyfsat från början har börjat gnissla och kalla kriget börjat göra sig påmint. Till staden anländer en engelsman Rollo Martins, ditbjuden av Harry Lime för att göra propaganda för den internationella flyktingbyrån. Rollo Martins är en andraklassförfattare av Vilda Västern-böcker, vars författarnamn är Buck Dexter. Han är en gammal vän till Harry Lime, har gått i skola med honom och alltid varit Limes hjälpreda och hundhuvud, det vill säga fått ta stötarna då något gått snett. Han är en tudelad person, förnamnet skvallrar om en framfusig och impulsiv person, medan Martins är mera eftertänksam. Då han anländer till Wien är Lime inte där och möter honom. Men eftersom han har hans adress beger han sig dit. Där får han av portvakten veta att Harry Lime är död. Han blev påkörd av en bil alldeles utanför porten och ska nu begravas på Centralkyrkogården. Martin letar sig dit bara för att se kistan sänkas ner i den hårdfrusna marken. Av den brittiska militärpolisen Calloway får Martin nu veta att Harry Lime var en brottsling som sysslat med svarta börsaffärer, något Martins inte kan tro och han hotar Calloway och lovar att han ska få sota för att han förtalar Harry. Men Martins beslutar sig ändå för att ta reda på mera om vad som hände Harry och blir på så vis indragen i en farlig värld, som handlar om ett penicillingeschäft. Penicillin avsett för militärsjukhusen har blivit en olaglig handelsvara som säljs på svarta börsen till läkare och civilsjukhus. Men vad värre är så för att få snabbare och större förtjänster har leverantörerna blandat ut läkemedlet med vatten och sand, vilket orsakat dödsfall och skador, inte minst på barn. Vi kan jämföra denna handel med den som nuförtiden pågår med droger och orsakar obotliga skador i samhället, medan de som håller i droghandeln går skadelösa och tjänar storkovan. Nåväl, Martin blir genom sina undersökningar övertygad om att det är något skumt med olyckan Harry Lime råkade ut för. Uppgifterna han får stämmer inte och en tredje man vid olyckan går inte att identifiera. En kväll får Martins syn på en gestalt i ett gathörn som liknar Harry och han följer efter honom, men han är borta som genom ett trollslag. Var det ett spöke eller en vålnad han såg under inflytande av den sprit han druckit. Men det visar sig att Harry är vid liv och gömmer sig i kloakerna, han har fejkat sin död. Martins söker nu på Calloways förslag upp en av Harry Limes kumpaner, Kurz, i den ryska zonen och ber honom ordna ett sammanträffande med Harry. De ses vid Pariserhjulet vid Pratern och stiger upp i en gondol högt över staden. Det här är filmens höjdpunkt, man bara väntar på att någon ska knuffa ner den andre från hjulet. Men så sker inte, utan istället har Harry Lime en utläggning om sina affärer, hur lönande de är, samtidigt som han hånar Martins för hans ynkliga bokhonorar. Då Martins tar upp offren för Harry Limes affärer, framför allt barnen, så pekar han bara på människorna nere på marken och jämför dem med flugor. De skiljs åt, men Martins som nu insett vilken skurk Harry är, lierar sig med militärpolisen och tillsammans gillrar de en fälla. Och så slutar jakten på Harry Lime i kloakerna med att Martins skjuter Harry, barndomsvännen. Den tredje mannen var en stark film och boken är följaktligen inte sämre.
Kommentarer
Trackback
