En bror att minnas
Ett av dagens namn är Ove. Så hette min bror, som gick bort i en tragisk och meningslös trafikolycka blott 19 år gammal för nu 55 år sedan. Det var på en blöt fest i utkanten av staden som ett par knäppgökar fick för sig att kappköra på en smal och slingrig väg. Min brors omdöme var nog inte på topp, ty han följde med i den ena bilen. Och där vägen i en kurva gick över från asfalt till grus fick föraren sladd på bilen och min bror kastades ut genom rutan och ut på en äng. Han återfick medvetandet, då han kom till sjukhuset och var talbar. Men på den efterföljande natten tillstötte någon komplikation och han avled till stor och förfärande sorg i familjen, särskilt mor och far var helt förstörda. Efterspelet till olyckan blev också jobbigt, eftersom han som kört bilen försökte skylla på min döde bror, att det var han som kört bilen. Polisen förstod dock hur det låg till och lyckades till slut få den som kört den andra bilen att erkänna att det inte var min bror som kört. Nu tänder jag ett ljus för min bror och tänker på honom som han var i livet, som blev alltför kort.
Kommentarer
Trackback
