Homo Deus
Yuval Noah Harari hade en enorm succé med sin bok Sapiens. Sedan ett par år tillbaka finns hans uppföljare Homo Deus med undertiteln En kort historik över morgondagen. Jag inleder läsningen av hans bok med att ifrågasätta det han skriver i sin inledning om att människan övervunnit eller i alla fall kan hantera hungersnöd, farsoter och krig. Det kanske gällde då boken skrevs (2015), men de senaste åren har vi ju upplevt pandemi och sedan ett år kriget i Ukraina. Världen går ju nu också in i en lågkonjunktur, vilket kommer att leda till svältkatastrofer. Harari försöker dock pejla framtiden och det han ser är tre projekt som mänskligheten är involverad i för det här århundradet: odödlighet, lycka och makt. Strävan efter odödlighet är väl redan på gång, människor lever allt längre och forskningen arbetar hårt för att kunna förlänga livet. Lyckoförnimmelsen är oftast kortvarig, men människan har nu medel för att manipulera den genom psykofarmaka och droger. Och då det gäller makt så har människan redan skaffat sig den genom att härska över alla andra arter på jordklotet. Det som kommer att ske i framtiden, enligt Harari, är en uppgradering av människan genom biologisk ingenjörskonst, konstruktionen av cyborgar och skapandet av icke-organiska varelser. Förmodligen kommer uppgraderingen att steg för steg föra oss till en sammansmältning med robotar och datorer. Går det då inte att stoppa denna utveckling. Nej, enligt Harari, eftersom ingen vet var bromspedalen finns och om vi skulle stoppa utvecklingen så skulle ekonomin och samhället kollapsa, ty den moderna ekonomin kräver ständig tillväxt. Men den utveckling Harari skissat gäller inte individen i gemen, utan avser mänskligheten och det han säger är ingen profetia, utan en förutsägelse, en möjlig utveckling. Redan vid jordbruksrevolutionen för cirka 8 000 år sedan inledde människan sitt övertag över andra arter genom att domesticera djur. Idag är 90 procent av alla större djur domesticerade. Domesticeringen har varit framgångsrik om man ser till den materiella sidan, men för de enskilda djuren har det lett till stort lidande. Ett argument för att genomdriva detta var att djuren saknade själ och känslor och att man kunde behandla dom utan att se till deras behov. Kristendomen bidrog också genom att sätta människan högst i skapelsen. Även den vetenskapliga revolutionen på 1400-talet upphöjde människan och avskaffade gudarna. Vetenskapen har emellertid kommit fram till att människan saknar själ och att även djuren har känslor. Kristendomen avlöstes av humanismen, som även den satte människan högst, som avsvor sig en gudomlig plan och att livet inte har något manus, utan att det är vi själva som måste skapa mening i tillvaron. Vi kan göra vad vi vill, men samtidigt har det skapat existentiell ångest, när vi inte har något att förhålla oss till. Humanismens credo är den fria viljan. Vi har matats och matas fortfarande med motton som "Lyssna till ditt inre", "Följ ditt hjärta", "Lita på dig själv", "Gör det som känns bra". Den verkliga känslan till auktoritet är mina egna känslor. Humanismen splittrades i tre grenar: liberalism, socialism och den evolutionära humanismen, det vill säga nazism och fascism. Dessa ideologier kom att dominera 1900-talet, där liberalismen till sist gick segrande ur striden. Men nu utmanas den av den posthumanistiska teknologin och biologin, som kommit med nya rön om människan. Forskarna har upptäckt att människan varken har en själ eller en fri vilja, vi påverkas av hormoner, gener och neuroner, vilka styr oss. Den sista spiken i frihetens kista slås in av evolutionsteorin. För om människor är fria så skulle de inte ha kunnat formas av det naturliga urvalet. Om det är så att människor saknar fri vilja, säger Harari, så skulle vi kunna manipuleras eller rent av kontrolleras med hjälp av droger, genetisk ingenjörskonst eller direkt stimulering av hjärnan. Det är en farlig utveckling. Och ett av de största hoten är artificiell intelligens. Risken är att AI kan ta över en rad samhällsfunktioner och göra människor överflödiga. Och vi kan få en ännu värre ojämlikhet än vi har nu, genom att en algoritmisk överklass bestämmer villkoren på planeten. Algoritmerna kan bli så avancerade att de vet mera om mig än vad jag själv vet. Idag samlar tech-jättar som Google och Facebook in enorma mängder data om oss. Förr rådfrågade man ett orakel eller en biktfar, nu är Google det nya oraklet. Det 21-a århundradets nya tekniker kan leda till en kontrarevolution mot humanismen, som överför människors makt och myndighet till icke-mänskliga algoritmer. Den nya religionen är datareligionen, datismen. Beslut som tas av webbutvecklare och andra sker långt från offentlighetens ljus, vilket lett till att internet är en fri och laglös zon, som undergräver staters suveränitet, struntar i gränser, upphäver privatlivets helgd och förmodligen utgör den största säkerhetsrisken på mycket länge. Den statliga sköldpaddan kan inte hänga med den teknologiska haren. Politiken står därmed handfallen inför utvecklingen och ingen vet vart den är på väg. Dataismen hotar därmed att göra mot Homo Sapiens vad Homo Sapiens gjort mot alla andra djur, det vill säga göra oss överflödiga. Yuval Noah Hararis bok får ses som en varningsklocka inför framtiden.
Kommentarer
Trackback
