Råttlinjen
Råttlinjen av Philippe Sands är precis som hans prisade bok från 2018, Vägen till Nürnberg, en intrikat detektivhistoria om en nazistisk krigsförbrytare, Otto Wächter och hans medverkan i Förintelsen. Men den är också en nazistisk kärlekshistoria och berättelsen om en gåtfull död. Boken tar sin början på ett förfallet slott, Hagenberg, utanför Wien, där författaren stämt möte med Otto Wächters fjärde son Horst Wächter, som förvarar modern Charlottes brev och dagböcker. Horst är säker på sin sak, fadern var en hederlig person, som inte kunnat delta i sådana grymma saker. Philippe har dock dokument som visar en annan sida av saken och vill få Horst att medge faderns skuld. Det blir till en spännande undersökning av fallet, närmast en spionthriller, då det ena beviset efter det andra dykter upp och då Philippe och Horst konfronteras med varandra. Otto Wächter deltog redan 1921 som tjugoåring i en antisemtisk protestaktion riktad mot judarna. Den gången greps han och ställdes inför rätta och dömdes till fjorton dagars fängelse och ett års villkorlig dom. 1923 gick han med i Österrikes nationalsocialistiska parti och var alltså redan nu övertygad nazist. 1932 gick han med i SS och och gjorde karriär tillsammans med Reinhard Heydrich och blev nära vän till Himmler. 1934 deltog han i julikuppen i Wien, som på ett kuppartat sätt försökte störta ledningen och där Dollfuss blev skjuten. Otto åtalades för högförräderi, men lyckades fly. Men kom tillbaka då Tyskland annekterade Österrike 1938 och kunde då tillsammans med Charlotte ta emot Hitler. Nu blev han statssekreterare och ingick i regeringen. När kriget bröt ut blev han placerad i Krakow som vice guvernör, men blev snart uppflyttad till guvernör. I december 1939 var han med om en avrättning av 50 polska intellektuella .Här kom han också att dra igång flera aktioner mot judarna och kunde 1943 konstatera att 400 000 judar förvisats från staden och gjort den till den mest judebefriade i hela Generalguvernementet. Härifrån gick han vidare till guvernör i Lemberg (eller ukrainska Lviv som staden heter idag). Mängder av judisk egendom stals under denna tid och Charlotte försåg både Ottos kontor med värdefulla föremål, liksom det egna hemmet. Paret levde nu i en egen bubbla. Men i slutet av juli 1944 närmade sig den ryska armén staden och Otto Wächter flydde. Efter Tysklands kaputulation försvinner han en tredje gång och håller sig gömd i de österrikiska bergen. Charlotte vet vart han befinner sig och besöker honom varannan eller var tredje vecka i största hemlighet och förser honom med nödvändiga varor. Han håller sig gömd i bergen i ett par år, men beger sig i slutet av april 1949 till Rom. Avsikten är att försaka skaffa dokument så han kan fly vidare till Sydamerika, den så kallade Råttlinjen, som flera nazistiska krigsförbrytare tog. Italien var vid den här tiden ett riktigt spionnäste och nazisterna som först jagats som krigsförbrytare blev nu intressanta för amerikanerna som möjliga spioner mot den nya fienden Sovjetunionen. De flesta av nazisterna var ju fanatiska anti-kommunister. Valde man däremot råttlinjen kunde man påräkna stöd av katolska kyrkan och Vatikanen. En som var särskilt behjälplig i det här ärendet var kyrkoherden och biskopen Alois Hudal, som hjälpte flera nazister att komma undan som Josef Mengele, den avskydde nazistläkaren och Josef Strangel, kommendanten vid Treblinka. Hudal samarbetade också med amerikanerna och de kände till Otto Wächters belägenhet, men inskred inte för att gripa honom. I juli 1949 blev Otto plötsligt mycket sjuk och han tillstånd försämrades snabbt och han avled den 13 juli på ett sjukhus. Läkarna trodde att dödsorsaken var en leverinfektion, som snabbt brutit ner kroppen. Misstankar fanns dock att det kunde röra sig om en förgiftning. Och Philippe Sands gör en grundlig utredning om saken och kommer fram till att det sannolikt var en leversjukdom som orsakade dödsfallet och att den orsakats av att Otto Wächter, som var en passionerad simmare, simmat i den förorenade Tibern. Horst Wächter tror emellertid att fadern blev förgiftad och vidhåller den ståndpunkten, eftersom det kändes bättre för honom att se fadern som ett offer än som en bödel. Den övriga familjen höll också med om att fadern var en renhårig person, som tvingats utföra svåra order, trots att Philippe Sands kan lägga fram övertygande bevis för hans medverkan i Förintelsen. Endast ett av barnbarnen medger att han var en massmördare och hon blir utfrusen av familjen. En angelägen och fängslande historia i klass med en Le Carré roman.
Kommentarer
Trackback
