Röda kapellet
Då man ser filmer från 30-talets Tyskland kan man få intrycket att nazistregimen hade fullständig kontroll över befolkningen. Men så var inte fallet. Det fanns ett motstånd mot nazisterna, trots den höga repressionen. I valet efter machtübernahme, då Hitler ville försäkra sig om att han hade majoriteten med sig, så fick han 44 procent, medan moståndarna fick 56 procent. Sedan var det riksdagen som gav honom mandat, men folket gjorde det inte, om man ska se till valresultatet. Och då man läser Rebecca Donners spännande, närmast thrillerartade berättelse Mildred, en kvinna i motståndets hjärta, så ser man att motståndet levde. Mildred Harnek var en amerikansk kvinna från Wisconsin. Hon hade en svår barndom med en alkoholiserad far, som tog sitt liv och familjen fick flytta runt till en ny plats nästan varje år. Men Mildred var en stark kvinna och hade ambitioner och kunde med studiernas hjälp bli lärare. 1929 träffade hon Arvid Harneck, som studerade juridik i USA, då han gick fel och tumlade in i hennes klassrum, där hon föreläste om amerikansk litteratur. Han föll pladask och de blev ett par och Mildred följde honom till Tyskland. Hon fick undervisa i amerikansk litteraturhistoria på Berlins universitet, innan hon två år senare blev uppsagd. Då kunde hon få anställning på en aftonskola för vuxna, framför allt arbetare. Här föreläste hon i engelska, filosofi och statsteori. Det var också här som hennes engagemang mot nazistregimen tog sin början. Hon rekryteraade en del av sina elever och samlade en skara likasinnade runt sig och de kallade sig Kretsen. De träffades i paret Harnaks lägenhet eller på kaféer eller tog promenader i Tiergarten. Det fanns också andra motståndsgrupper som Tat Kreis och Gegner Kreis och syskonen Scholls Vita Rosen. Men samarbetet mellan dem var inte så bra, de arbetade ofta efter eget skön. Andra motståndsfickor fanns. Kommunisternas Rote Fahne utkom två eller tre gånger i månaden, innan Gestapo konfiskerade den på våren 1934, men några tryckare kunde hålla den vid liv ända till 1935. Mildred var lite som spindeln i nätet i sin krets och hon tog hjälp av en ung 12-årig pojke Donald Heath jr, kallad Don, vars far arbetade som konsul på den amerikanska ambassaden. Don gick ärenden åt Mildred, bar på meddelanden som han stoppade in i de böcker han bar på i sin blå ryggsäck. Motståndet tog sig framför allt uttryck i att man tryckte upp flygblad. Omfattningen får man klart för sig då Gestapo under 1936 samlade in 1 643 200 flygblad. Man klistrade även över regimens affischer med uppmaningar som, Det nazistiska paradiset: Krig, svält, lögner, Gestapo. Hur länge till? Motståndet går över i en ny fas, då Arvid lyckas ta sig in i regimens hjärta. Han får jobb i ekonomiministeriet under Hjalmar Schacht. Genom jobbet får han inblick i regimens planer, som han kan förmedla till både både amerikanska och brittiska diplomater. Han varnar för att Hitler förbereder krig, men britterna vill inte ha krig utan försöker genom eftergifter hålla Hitler på gott humör. USA tror inte att det existerar någon motståndsrörelse i Tyskland. Då Hitler planerar kriget mot Sovjetunionen lämnar Arvid uppgifter om detta, vilket Stalin får ta del av. Men han tror att det är desinformation och liter mera på Hitler än uppgifterna från motståndsrörelsen. Arvid kontaktas av ryska agenter, som vill att han ska arbeta för dem. Han är först mycket tveksam, han är ju antifascist, inte rysk spion. Men till slut går han med på det, då han inser hur allvarligt läget är med de tyska framgångarna i kriget. Planer på att mörda Hitler fanns också inom en krets militärer. Man försökte en gång då Hitler flög från Smolensk med att placera en bomb i planet, men den detonerade inte. Man hade också tänkt försöka då Hitler skulle invadera Tjeckoslovakien, men då kom Chamberlains fredsmäklande ivägen, Hitler fick Sudetenland till skänks. Det närmaste man kom var ju i Valkyria, men även där undkom Hitler med livet i behåll. 1938 får Gestapo upp spåret på Mildred och Arvid. De hade insett faran och tänkte fly till Sverige via Litauen. Men blir upphunna och gripna. Och snart kan Gestapo rulla upp hela motståndet, genom en angivare. Man ger gruppen namnet Röda Kapellet för att antyda kopplingen till Sovjetunionen och att det handlar om ryska spioner, som begått landsförräderi. Mildred behandlas särskilt grymt, hon torteras förstås och får i ensamcellen inte tillgång till vare sig papper eller penna eller några böcker. Straffen blir grymma. Många avrättas, bland annat Arvid. Mildred döms först till straffarbete i 6 år, men då Göring får kännedom om domen går han i taket och domen ogilitigförklaras och hon döms till döden, trots att hon är amerikansk medborgare. Den 16 februari 1943 giljotineras hon.
Kommentarer
Trackback
