Straff
Ann-Helen Laestadius bok Stöld blev 2021 utsedd till årets bästa bok. Den handlade om hur renar tjuvjagas och dödas och där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer. I den nya boken Straff är det en nomadskola som står i fokus. Vi får följa ett antal barn som tvingas gå i skolan, långt hemifrån och som inte träffar sina föräldrar på flera månader. På skolan får de inte prata samiska och om de blir påkomna så utsätts de för straff av olika slag. Deras namn försvenskas också. Husmor är ett hår av hin, alltid beredd att vid varje förseelse ta till riset. Boken utspelas på två tidsplan, dels i mitten av 1950-talet, då barnen är små, dels i mitten av 1980-talet då de hunnit bli vuxna. Titeln Straff är symtomatisk, för Straff är ett genomgående tema i boken. Den psykotiska husmodern Rita Olsson tillämpar det konsekvent och ofta liknar det rena misshandeln, som då hon trampar sönder den olycklige Jon Antes hand vid en bestraffning som han inte ens är skyldig till. Jon Ante blir skadad för livet, men vågar inte anmäla ragatan. Föräldrarna tar dock ut honom från skolan. Jon Ante blir också utsatt för mobbning på skolan av den tuffa Nilsa, som på grund av en hårdhänt uppväxt blivit en känslolös varelse. Nilsa ger sig på dem som är veka och svaga. Den enda på skolan som ställer upp för barnen är biträdet Anna, som söker skydda dem undan husmor. Följaktligen får hon sparken, då hon frångår reglementet och låter föräldrarna hämta den dödssjuka flickan Sara. Anna har också ett speciellt förhållande till Saras syster Elsa-Maja, som är en liten, men modig flicka. Tiden på nomadskolan blir ett själsligt sår som förföljer barnen och som de inte vill berätta om. Jon Ante överger sin samiska bakgrund och söker jobb i gruvan i Kiruna. Hans håg står till bilar och han lägger ner all sin energi på en veteranbil, en Lincoln Premiere. Marge, som aldrig lyckats bli gift, och som också förnerkar sin bakgrund, adopterar en sexårig colombiansk flicka, Estela, från ett barnhem och grubblar sedan på om hon gjort rätt. Har hon inte bara som hon själv utsattes för, ryckt upp ett barn från sin naturliga miljö. Och hon kämpar hårt för att vinna närhet och förtroende hos flickan. Anne Risten, en känslig flicka, blev också sämre av vistelsen på nomadskolan. Hon förnekar nu helt sin samiska bakgrund, barnen får bara prata svenska och hennes man, Robert, vill inte hälsa på hos hennes föräldrar. Anne är hypokondrisk och ängslig och lider av olika tvång. Precis som i Stöld så finns det en motsättning mellan samer och bybor. Man ser misstänksamt på samerna och beskyller dom för både det ena och det andra. Men så en dag dyker den hatade husmodern upp i stan som ett spöke och tanken på att hämnas växer hos flera av de misshandlade barnen. Hur det går ska jag inte avslöja, utan lämnar åt dem som vill läsa boken. För Straff är en både berörande och upprörande bok att läsa. Jag kan dock säga att för några av personerna går det bra. Jon Ante och Marge finner varandra och blir ett par och Anne Risten kommer att bli en uppskattad hemsamarit som växer i självförtroende, fast hon skiljts från sin man. Else Maj som känt sig sviken av Anna, då hon fick sparken, kan till slut också försonas med henne, då Anna blivit obotligt cancersjuk. Den som inte genomgår någon förändring är Nilsa, som inte kan göra upp med sin ilska och sin känslomässiga inlåsning. Brodern Aslaks död kan han inte komma över.
Kommentarer
Trackback
