Dan Anderssons Stockholm
Dan Andersson är mest känd som en ödemarkspoet och för att ha besjungit finnmarken. Göran Greider har i flera böcker visat att skalden också var en storstadsmänniska, att han var kluven mellan landsbygden och det urbana livet. I den vackert formgivna guideboken Dan Anderssons Stockholm - en stadsvandring uppsöker Göran Greider och Dan Anderssonkännaren Nils Holmdahl de platser i Stockholm där Dan Andersson gjorde nedslag under sina ofta hektiska Stockholmsbesök. Boken lockar till egna besök på de adresser som författarna pekar ut. Boken är också rikligt illustrerad med fotografier, målningar, faksimil av brev med mera. Men det är en bok som också ger inblickar i dåtidens, tiotalets Stockholm. En stad och ett land på väg att kränga av sig överhetssamhället. Till skillnad från idag då samhället åter är på väg att bli ett högerland med nationalism, militarism och en ökad ojämlikhet.
Läsaren möter tolv adresser som varit viktiga för Dan Andersson. Det första är förstås på Bryggargatan 5 i gamla Klara, där Hotell Hellman låg, dit Dan Andersson kom på sitt första besök i staden, men också på sitt sista, eftersom det var där han blev förgiftad av cyanväte och dog endast 32 år gammal. Han var vid den tiden föga känd, men hans tragiska bortgång väckte myten till liv. En annan viktig adress är Barnhusgatan 16, länge mycket av navet i rikets intellektuella liv. I nummer 14 låg tidningen Socialdemokraten, där Dan Andersson, liksom andra likasinnade, försökte kränga dikter, noveller och artiklar. På tredje våningen i nummer 16 låg Tidens bokförlag, en trerummare, som arbetarrörelsen fått till skänks av den rike bankiren, röde baronen kallad, Olof Aschberg, som hade sina fingrar med i diverse röda projekt och som Ingrid Carlberg beskrivit i sin intressanta bok Marionetterna, om propagandans betydelse. Här på Tidens förlag satt Dan Andersson och skrev sin första diktsamling Kolvaktarens visor. Dan Andersson skrev många av sina dikter om finnmarken på caféer i Stockholm. Ett av dem var Café du Prince, Prinsen kallad på Mäster Samuelsgatan 4. I hans poesi finns nästan inga stadsmiljöoer med till skillnad från i noveller och romaner. Poesin var djupt förankrad i finnmarken.
Den viktigaste adressen var kanske ändå Styckjunkargatan 5. Här på vindsvåningen fanns en konstnärsateljé, där fem fattiga konstnärer vistades och levde bohemliv, något som lockade Dan Andersson. En av konstnärerna var Martin Åberg, som stod Dan Andersson nära. Vindsvåningen var också ett ställe, där han i hemlighet kunde möta sin älskade Märta Larsson. Hon vars hjärta var som mitt, som han skrev och som var titeln på en av Göran Greiders böcker om skalden. Märtas far tillät inte henne att gifta sig med Dan Andersson, han menade att Dan inte skulle kunna försörja henne. Den sista anhalten på stadsvandringen är Hantverkargatan 3 på Kungsholmen, där stadens bårhus låg och dit Dan Anderssons döda kropp fördes. Bårhuset finns beskrivet i två litterära skildringar. För det första i August Strindbergs Röda Rummet där konstnärsvännerna betraktar liket av Olle Montanus, som tagit sitt liv. En annan som skrivit om bårhuset är Ivar Lo Johansson i sin underbart komiska självbiografi Stockholmaren. I den uppger han att lyckades ta sig in i bårhuset med hjälp av en polis för att se liket av Dan Andersson, som han så högt beundrat. Författarna tror dock att Ivar Lo har skarvat om den händelsen, att han sannolikt aldrig fått tillträde till bårhuset.
Som ni märker så är Dan Andersson Stockholm en mycket innehållsrik och fängslande bok att läsa.
Kommentarer
Trackback
