Sara Lidman 100 år
I år är det 100 år sedan Sara Lidman föddes. Jag har passat på att läsa om hennes debutroman Tjärdalen, en fantastisk roman, ett mästerverk enligt många. Romanen utspelas under fem dagar vid midsommartid någon gång i mitten av 1930-talet. Byn heter Ecksträsk, en lätt omskrivning för Missenträsk. En kvävande hetta ligger över byn ovanpå det drama som utspelas. Romanens spelöppning är som skapelsens första dag eller en ny och stark vind som sveper in i litteraturen. Flickhustrun Agda, som levt på lösbrädan, möter morgonen i glädje över att hennes man Nils (Nisj) ska skörda frukterna av den tjärdal som han knegat med i ett år. Nu hoppas Agda att hon ska få sig en flådig kappa och att även barnen ska kunna ekiperas. Nils håller emot, försöker baissa Agdas förväntningar. Men då han kommer fram till Tjärdalen möts han av en katastrof, dalen är ramponerad och under bråten ligger Jonas, räven kallad, en spjuver och i byns ögon en utstött. Jonas har förstört Tjärdalen, men skadat sig själv, som straff. Nils vänder hem förkrossad och tycker sig se djävulen i ett hörn. Agda blir förtvivlad och söker hjälp hos Petrus, byns medlare och hos byprästen Blom. Den senare ser tjärdalens förödelse som ett tecken från Gud, Nils måste omvändas och befrias från djävulens garn. För Peter är det dock fråga om att Nils råkat ut för ett epileptiskt anfall. Tro står mot vetenskap. Samtidigt har en del av byns gubbar burit hem Jonas och sedan lämnat honom åt sitt öde. Bara den vimsiga Vela bryr sig om hur han har det och försöker hjälpa honom. Då doktorn sent om sider kommer konstaterar han att inget finns att göra, Jonas har fått kallbrand och kommer att dö. Han anklagar byn för kollektivt mord. Petrus som inte känt till händelserna angriper gubbarna som lämnat Jonas i sticket, men de menar att de bara gjort sin del och att andra fick ta ansvaret. Dessutom var ju byn fattig. Petrus blir rasande och skriker: "Så fattig får vi aldrig bli att vi int hava råd att låta en odugling leva la me oss". Petrus är en humanist och byns samvete, men möts ofta av oginhet, många tycker att han är stöddig. Petrus fungerar också som romanens resonör, han är i ständig dialog med sig själv och är ambivalent i trosfrågor. Han lever med en penningskuld, både till banken och till byns handlare. Då ett brev från banken påminner honom om att betala halvårsräntan vet han sig ingen råd. Hur ska han klara sig ur situationen. Samtidigt får han höra att byns ekonomiskt starke person, Albert, har gett ett skambud till Agda för Tjärdalen. Bykollektivet vill nu att Petrus ska tala Albert till rätta. Men deras möte blir ett missförstånd. Albert tror att Petrus vill ha hjälp med pengar och sträcker till honom trehundra kronor, exakt den summa han ska betala till banken. Istället för att gå till Nils med pengarna tar Petrus häst och vagn och fraktar liket till samhället. Det blir en vådlig resa med burleska situationer, som påminner om färden med madam Flod till den sista vilan i Hemsöborna.
Jonas är en skurk men hans ensamma lidande kan påminna om Jesus lidande på korset. På så vis blir han som en sorts frälsare för byn.
Skulden, både den individuella och kollektiva är temat för Tjärdalen.
Och språket är storaratat i sin växling mellan det arkaiska och det dialektala.
Kommentarer
Trackback
