Parallella liv
Parallella liv är en dubbelbiografi i Plutarchos anda av professor emeritus Lars Lönnroth om Sven Delblanc och P O Enquists författarskap. En personlig biografi, där Lars Lönnroth delar med sig av egna minnen av författarna och den tid de levde i och med analyser av deras författarskap. En trevlig, lustbetonad och lärdomsrik bok att sjunka ner i. Det fanns en hel del överensstämmelser i Delblancs och Enquists bakgrund. Båda kom från landsorten och båda studerade vid Uppsala universitet och båda hamnade i de kulturradikala kretsarna och hyste sympati för socialismen, Delblanc dock med större tvekan än P O. Bägge stod också under starka mödrars inflytande. Delblanc får ett tidigt litterärt genombrott med Prästkappan (1963), men framför allt med de folkliga Hedebyromanerna i början av 1970-talet. För P O Enquist går det lite trögare, dock innebär Magnetisörens femte vinter (1964) ett visst genomslag. Men efter att han försökt skriva arbetarromaner, men misslyckats får han ett genombrott med dokumentärromanen Legionärerna (1968). Men framför allt gör han oväntad succé som dramatiker med Tribadernas natt (1975), ett feministiskt drama om Strindberg och Siri von Essen. Med Musikanternas uttåg (1978) återvänder han till sin hembygds soicalhistoria, en roman som blir nästan lika populär som Hedebyböckerna. Man ska komma ihåg att Delblanc och P O Enquist var varandras konkurrenter på den litterära himlen och att de noga följde varandras författarskap. De skiljde sig i temperament och stil. Medan Delblancs stil var eruptiv och fantastisk, samtidig som han var misantropisk och pessimistisk, så arbetade P O Enquist mera lugnt och tålmodigt och såg ljusare och mera hoppfullt på framtiden. På 1980-talet utvecklades Delblanc i mer kulturkonservativ riktning, hans romaner blev mörkare. P O Enquist å sin sida genomgick vad Lönnroth kallar en infernokris efter att han brutit upp från familjen och flytt till Danmark och en ny kärlek, vilket förorsakade honom svår skuld och att han hemföll till alkoholism. Räddningen ur dryckenskapen kom med boken Kapten Nemos bibliotek (1991) i vilken han kunde återvända till och försonas med ungdomsåren och bli kvitt sin alkoholism. På ålderns höst kunde han sedan skriva flera framstående verk som Lewis resa (2001), Blanche och Marie (2004) och den självbiografiska Ett annat liv (2008). För Sven Delblanc innebar de sista åren att han återgick till den akademiska världen och tillsammans med Lars Lönnroth blev huvudredaktör för det litterurhistoriska verket Den svenska litteraturen. Men han skrev också den självbiografiska Livets ax (1991) där han gör upp med den demoniske fadern. Postumt utgavs också Agnar (1993). Om vi ser på deras eftermäle så räknas PO Enquist idag som en av Sveriges mest betydande författare och han läses fortfarande ganska mycket. Sven Delblanc däremot har hamnat i skuggan. Lars Lönnroth tror att det kan hänga samman med hans kvinnosyn och hans konservativa och pessimistiska livshållning. Lönnroth tror dock att det kommer att ändras och att en del av hans böcker kommer att få uppleva en ny renässans. Och kanske är de nyligen utgivna böckerna om Hedeby ett tecken på detta.
Kommentarer
Trackback
