Stenfågel
Stenfågel är andra delen i Sven Delblancs Hedebysvit. Året är 1939 och på gubbabänken avhandlar Avskummet det som nu förestår. Di fattiga hamstrar och di rika ser om sitt hus lyder det samlade omdömet. Årensningen är nu ett minne blott och har ersatts av det osexiga mudderverket. Skomakar-Ludde har kommit in i andra kammaren och glömt bort sin hemort. Rävfarmarn har satsat stort på silverräv och gått i konkurs, då kvinnorna nu vill ha blåräv. Svensson, fyllhunden, ska få komma ut ur fängelset och författaren anställer en enkät bland invånarna för att höra deras omdöme om frisläppningen. Inte oväntat tycker doktor Lundewall att han borde snöpas, medan kyrkoherde Ahlenius föreslår bön. Fjärsmans bravader hos Handlarn har blivit diskretare, ty nu fraktas han bort i bil och inte med skottkärra, då han företagit sin tjänsteförrättning. Stenfågel går inte lika långt i fantasterier som Åminne, utan har ett mer realistiskt anslag. Dock saknas inte muntrationer, som skildringen av det Brunsénska haremets framfart i samhället och viragängets umgänge bakom smörgåsbordet. Delblanc är skoningslös i sin ironi mot överhet, myndigheter och regering. Å andra sidan brukar han ofta den Ahlinska förbönens estetik mot de små i samhället och har ett särskilt ömt öga för kvinnornas situation, därför är det konstigt att han av feminister dömts ut för en förlegad kvinnosyn. Hans medkänsla med den hårt arbetande Signe Svensson går inte att ta miste på och hennes medberoende med fyllhunden Svensson. Romanen mynnar ut i förändring. Den vackra men förtalade Märta,dotter till Signe Svensson, lämnar till slut Hedeby för att ta plats i Stockholm. Och Pärsy, som återvänder till samhället i triumf som korpral, och blir en frihetshjälte för barnen, då han plundrar Handlarns förråd på brännvin och pengar, chikanerar sig då han ger sig på en försvarslös gumma och blir finkad. För den rike bonden Lille Lars ser det också mörkt ut, då han inte får någon arvinge till släktgården. Kyrkoherde Ahlenius son Oscar, som gått runt och propagerat socialismens lyckorike och särskilt sökt vinna Signe Svensson för sin sak, hamnar i stort bryderi då Stalin och Hitler slår sina påsar ihop. Han räddar sig med att bli officer och får Signes förakt över sig. De enda som inte förändras är Rike Lars drängar Erik och Elon. De fortsätter sitt trälande för bonden. Det sörmländska landskapet är precis som i Åminne skildrat med stor kärlek.
Kommentarer
Trackback
