Shakespeare
Nyligen har Svt visat en utomordentligt intressant dokumentär om William Shakespeare i tre akter. Skådespelare, historiker och litteraturvetare kom till tals och gav sin syn på Shakespeare och hans verk. Man följde Shakespeare från det att han lämnade Stratford, hustru och barn, och som 20-åring begav sig till det ruffiga och farliga London för att försöka klättra på den sociala stegen. Fadern John, handskmakaren, hade gått i konkurs och sonen ville söka få upprättelse för familjen. Första tiden i London var svår, han fick slita med enkla göromål, men sökte sig till teatern och lärde sig hur den fungerade. Teatern hade inget högre anseende, ej heller skådespelarna, de sågs inte som mycket bättre än hemlösa och tiggare och som att de levde ett utsvävande och omoraliskt liv. Detta var något som Shakespeare ville ändra på, han ville att teatern skulle få en högre status. Därför försökte han anlägga en teater i de lite bättre stadsdelarna, men mötte starkt motstånd och fick vika ner sig. London var som sagt ett mycket farligt ställe, pesten slog till då och då och kampen mellan protestantism och katolicism var skarp och det gällde att vakta sin tunga. Shakespeare, vars far var katolik, fick kryssa väldigt försiktigt mellan de ideologiska skären. Men han fick beskydd, både adligt och kungligt, och kunde på så vis ta sig fram i den snåriga terrängen. Då hans främste medtävlare Marlowe var ur leken, efter att ha mördats, var vägen framåt för den unge Shakespeare utstakad. Men, som dokumentären visar, så fanns det också svåra bakslag och mörka stunder, som då sonen Hamed dog blott 12 år gammal. Visst är det förvånande att Shakesperares pjäser fortfarande, efter mer än 400 år spelas på scener världen över. Det måste betyda att det i dessa pjäser finns allmängiltiga sanningar om människan. Och Shakespeare kunde i sina karaktärer gestalta många av de känslor som han själv upplevde och brottades med.
Kommentarer
Trackback
